Vara positiv...
Jag var hos min tandläkare i Malmö igår. För kontroll bara eftersom jag börjat använda bettskena för att se om huvudvärken beror på spända käkmuskler. Det var min öronläkare som tyckte jag skulle testa det, han har så svårt, som många andra läkare, att acceptera att cystan ger huvudvärk. Nu har jag ju en rätt stor cysta i bihålan också som min neurokirurg menar kan orsaka huvudvärken men absolut inte, sa öronläkaren och skickade remiss till expert på tandagnissel!! Så en bettskena fick jag!
Har varit si och så med användningen, ska ärligt erkännas, men nu har jag skärpt mig och använt den flitigt ett tag. Mina sömnproblem blir inte lättare av att jag har nåt i munnen som gör att jag sover med munnen öppen och blir snustorr i svalget.. ugh!
Nåväl, tandläkaren kom fram till att mina käkar är fina och följsamma, ha ha, inte så spända alltså! Och i går vaknade jag med huvudvärk, den där molande, på gränsen till migrän och berättade det för honom. Nej, min huvudvärk är kvar, tyvärr!
Jag berättade också om cystan/cystorna och alla utredningar nu. Oj! sa han, nästan som att ha en golfboll i huvudet! Yup! Precis, och det är ett ständigt tryck oavsett huvudvärk eller inte.
Han sa att han tyckte det var fantastiskt att jag verkade så glad och positiv. Tack! Ja, men det känns ju som en befrielse att äntligen efter 10 år, få hjälp, någon som tror mig, som inte säger det är stress, utbrändhet etc etc.
Jag fick stoppa i mig lite tabletter igår mot huvudvärken och ta det lugnt på eftermiddagen, blir så himla trött av att köra bil. Min syn var väldigt dålig i går och ibland ligger lite panik på lur när allt ser suddigt ut, speciellt när man ska köra långt.
Jag har fått tid till sömnutredningen, den 2 mars i Lund. Jag kommer inte att få sova hemma utan ska sova uppkopplad till diverse apparater. Vet inte hur det ska gå, kan hända att jag inte får en blund och då är det hela bortkastat. Är lite nervös för det. Tycker inte om att sova på sjukhus. Men jag är positiv, glad att få det gjort.
Ärligt talat så mår jag himla bra psykiskt, bättre än vad kroppen orkar med, för jag vill göra så mycket och blir lätt uttråkad här hemma. Jag fixar inte att träna fast jag vill. Jag fixar inga större sociala sammankomster eller att jag engagerar mig för mycket i något. För många ljud klarar jag inte av, det blir rundgång och jag blir småyrslig.
Och engagerar jag mig så räcker inte hjärnan till, jag har svårt att hitta lösningar och ord eller strategier, det är precis som om jag blir trög av för mycket tankeverksamhet. Jag fattar inte, rent ut sagt! Det gör mig lite orolig, för det är inte jag.
Det bästa umgänget är familjen där jag kan koppla av utan att behöva koncentrera mig eller fundera så mycket. Men gud vad jag saknar kompisar, allt detta har gjort att jag slutat umgås helt med kompisar, plus att jag ju flyttade hit för 10 år sedan, då jag började bli dålig och inte orkat träffa nya människor så mycket. Inte mer än i jobbet, och det är trist, jättetrist, vilket gör att jag saknar min familj, systrarna och mina föräldrar mer.
en men, nu har jag en del fritidsaktiviteter på gång, sånt som jag vill göra, som inte ställer krav på mig eller kräver så stort engagemang. Jag ska gå en medial utvecklings kurs och en kurs i att måla Vedic art, kul!
Jag har gått många olika målar/rit kurser förut men detta är nytt och ska bli så spännande! ser jag fram mot!
Någon som provat måla Vedic art?
Nu tänkte jag bjuda på en selfie... ha ha.. inte min starka sida! Hur gör man? Kanske ska gå en kurs i det med!? Jag ser inte klok ut, men så här ser jag ut. ;)
