Värsta natten ever och örondoktorn varnar mig för att göra hjärnoperation!
Jag brukar vara rätt positiv, åtminstone försöker jag vara positiv. Inte gräva ner mig i självömkan eller skriva på FB om hur dåligt jag mår, tror inte det hjälper mig precis, men här måste jag skriva precis som det är. vad är annars vitsen med bloggen!? Jag vill ju hjälpa andra med samma cysta/tumör som mig, som hittar hit, och verkligen säga som det är. Så dom kan känna igen symtomen och förstå att det inte är inbillning eller kanske, kanske något annat bakom, något som inte hittats och kanske är lättare att bota.
Därför blir detta ett inlägg som är jobbigt att skriva.
Men först...
Var på ett nytt läkarbesök hos Ögonläkaren, förra veckan. För att utreda varifrån min dubbelsyn kommer ifrån eller varför jag ser suddigt trots glasögon.
Väl där läser hon min journal och jag berättar om symtomen och om cystan i huvudet. Även om rekommendationen att operera bort den. Hon började då varna mig för den sortens operation, hur farligt det är och vilka risker det medför samt om eventuella bieffekter efteråt, och så kanske till ingen nytta!!!
Jag blir sååå trött! Hur många gånger ska jag få höra detta? Tror dom verkligen att jag inte övervägt detta noga, tror dom att jag längtat efter möjligheten att få en hjärnoperation! Varför anser sig alla läkare, oavsett område, att dom vet att cystan är osymtomatisk (heter det så?). Det var inte heller därför jag kom dit, utan för att få veta om/ifall att det kan bero på cystan som trycker på syn nerven. Det tror min norska läkare. Hade varit bra om det syntes även på tester eller nåt så jag har något som styrker det.
Nåja, hon var ju ingen specialist på detta så hon remitterade mig vidare till Kristianstad som har bättre kunskap inom just det området! Blir så trött! Hur lång tid ska inte allt ta!?
Kan berätta att remiss svar kom sen och det är 3 månaders väntan ca! Jag tänker då inte vänta på den utredningen innan jag går vidare i min strävan att få den bort tagen!
Jag började jobba igen förra veckan, 50%, eftersom jag fortfarande är 50% sjukskriven. Lagom start för att se hur det går.
Jag älskar mitt jobb! Speciellt där jag jobbar nu, på Tågarps Trädgård. Jag stortrivs med både arbete och mina underbara jobbarkompisar inkl. Inger och Lars som äger plantskolan.
Nu i början har vi mycket som ska bli klart inför vårens rush. Det ska lukas och ställas i ordning inför alla leveranser av växter som droppar in. Bäddarna ska rensas, grävas och i med ny torv. Det är tungt jobb men blir så fint och det är en glädje att se resultatet sen.
Jag försöker att inte överanstränga mig, verkligen, men man vill så mycket och helst igår!
Pensé leveransen ska snabbt plockas fram och synas på bästa sätt i butiken! Jo då, Sussi in action!
Så här fint blev det i vår lilla butik. Ibland önskar man det fanns mycket mer plats just här!
I helgen hjälpte jag till att klippa lite fruktträd. Det blev en del och ovan som man är så kändes det i både armar och i nacken (av allt tittande uppåt i kronan), det tog hela dagen och sen var jag slut! Men det är ju så kul!
Ovanpå allt fick jag en dunder förkyldning så söndagen låg jag däckad!
På eftermiddagen sen fick jag ögonmigrän. Det har jag haft förut men är många år sedan. Jag fick det några gånger i samband med att cystan upptäcktes. Men slutade aldrig med huvudvärk då. det gjorde det nu.
Fast att jag tog två Panodil så satte den bakom ena ögat så jag fick lägga mig ett pat timmar. Jag var helt borta, jättetrött och ont i huvudet.
Ögonmigränen blir som vågor i synfältet och ett sicksack mönster med lite olika färger. Fast man blundar så ser jag det och satt i ca 20 minuter nu.
På kvällen mådde jag bättre i huvudet men malde lite grann.
På måndagen hände samma sak, på jobbet, fick sitta och vila tills jag kunde köra hem och ta Panodil. Det tar en stund innan tunnelseendet släpper, läskigt! Samma igen, huvudvärk som satte sig bakom öget. Det är så konstigt att det kommer nu!? Har ju inte haft det på säkert 8-9 år? Efter ca 2 timmar släppte huvudvärken. Däremot kände jag av den litegrann på natten och den tvingade upp mig tidigt på tisdagen.
Klarade hela dagen utan ögonmigrän, men gissa om jag var på min vakt då det hänt två dar på rad vid samma tidpunkt. Dock var jag helst slut på kvällen, förkylningen var ju inte helt borta.
På onsdagen vaknade jag igen med huvudvärk, tog 2 Panodil innan jobb men ville inte släppa helt. Jag jobbade bara 5.5 timmar eftersom jag skulle iväg på min mediala kurs på kvällen. Fick proppa i mig ytterligare 2 Panodil innan jag gav mig iväg.
Huvudvärken ville inte ge sig. Först efter vi haft en trevlig meditation med målarstund efteråt på kursen, kände jag att den var helt borta. Glad blev jag.
Var hemma 22,30 och la mig direkt, jätte jätte trött. Somnade nog bums!
Hittade en bild som är nära på hur ögonmigrän ser ut i mina ögon. Fast det rör sig som vågor också.
På natten sen, till idag, så vaknar jag kl 03,00 av fruktansvärd huvudvärk. Jag vrider och vänder mig på kudden men den släpper inte en sekund ens. Ibland gör den det, fast bara korta stunder.03,36 tvingas jag upp. Jag tar täcket med mig till soffan, jag riktigt hukar mig, så ont gör det. Ibland kan det hjälpa mig att sitta upp i stället, därav soffan. Men denna gången ville inget hjälpa. Jag har aldrig vaknat av en sån svår huvudvärk. Vanligtvis släpper den när jag rest på mig och sen är den mer bara molande som kan bli migrän men inte alltid.
I natt gjorde det så ont så jag nästan blev rädd. Blir sällan rädd längre. Hur jag än satt ville den inte släppa ens lite grann, den var konstant men förflyttade sig beronde på hur jag vinklade huvudet.
Jag funderade hur det verkligen kändes och var det kändes och vad det kunde bero på.
Bäst beskrivet är som om jag hade en stor nickel kula mitt inne i huvudet som liksom följde med mina rörelse när jag vinklade huvudet. Som om den rullade runt där på insidan och varje gång den stötte i någonstans skickade den elektriska vågor av smärta. Det var nästan outhärdlgt!
Hade jag blivit erbjuden operation då på studs hade jag med glädje tackat ja!
Jag satt och funderade på hur sjutton jag ska kunna leva så här. Jag sover knappt, jag blir däckad av huvudvärk fast jag bara jobbar 50% och det redan innan 2 veckor ens gått! Vad är det för liv? Och denna smärtan, om den blir oftare eller värre och det tar tid innan jag får operation när jag kommit så långt att det blir bestämt! Jag är förtvivlad, jag ser inget val! Jag har så många symtom nu att jag inte vet hur jag ska kunna ignorera dom och försöka leva som vanligt!?
Jag tror inte ens mina närmsta kan förstå hur jag mår. Hur lite sömn jag får och hur jag snart går som i dvala,
Jag fungerar ju, jag sköter min vardag, jag ligger inte dagarna i ändå...... Nej men det är ju just det jag inte kan, hur mycket jag ens önskade jag kunde! Jag håller igång för att inte säcka ihop, håller ångan uppe! För att jag hatar att inte orka, kunna. Just nu hatar jag att vara stark. att behöva driva på allt till operationen, att behöva kämpa för att få bli frisk. Finns det ingen sjukkordinator som kan föra ens talan och säga att ta du det lungt och slipp tänka på allt så fixar jag detta. Jag säger till när allt är klart!
Frågan är ifall jag ens orkar jobba 50% eller om jag ska ta det som en varning?
Vilket som så släppte den djävulska huvudvärken i förmiddags så jag kunde ta mig till ännu ett läkarbesök. Nu öron. Om det berättar jag nästa gång för nu ser jag bara suddigt och dubbelt efter att ha suttit framför datorn så länge!
Förresten någon som vet en bra ställbar säng? Jag måste tyvärr köpa en sådan nu om jag ska få sova något alls, kan bara hoppas det hjälper! Vore väldigt glad och tacksam för tips!
Kramis på er alla!
Och ursäkta alla stavfel, svårt att förstå idag att jag en gång hade 5:a i svenska. Men hjärnan hänger inte riktigt med, eller fingrarna eller synen..... :(